Jocke

Varför har du hund?

Jag är uppvuxen med hund. Vår första hund, en tax, ärvde vi efter farfar, men när mamma och pappa skulle enas (mamma ville ha boxer och pappa dobber) blev kompromissen en rottweiler. Hund är även mitt sätt att koppla av och stressa ner. Hur pissig dagen än varit så blir alltid kvällen bra om träningen går som den ska.
 

Vilken ras? Varför just den rasen?

“If it´s not Rottweiler it´s Notweiler”. Som ovan sagt blev det rottis efter en kompromiss mellan föräldrarna. Vår första hanne, Djorm, var en sävlig ingenmanshund som jag vill minnas var en bra barnhund. Sedan kom Athos, fortfarande en av de bästa rottisar jag sett, som tyvärr hade riktigt dåliga höfter. Som plåster på såren för Attes dåliga höfter fick vi nästa hund gratis från den uppfödaren. Namnet Mirac skulle syfta på ordet mirakel men det enda miraklet var att han aldrig var sjuk. För er som inte minns honom kan ni fråga vem som helst som varit ett antal år ute på klubben. Efter en kort sejour med schäfer insåg jag att rottisen var den ras jag ville ha. Idag har jag två stycken. En tik på sex och ett halvt år samt en hanne på två. Xari och Diezel är ungefär lika lika som natt och dag.
 

Varför är du med i SHK?

SBK och SKK är för mig stora kolosser där det nästa är omöjligt att påverka. Inom SHK kan alla som vill faktiskt gör sin röst hörd. Dessutom älskar jag blandningen av hundar som finns ute på klubben. Även om jag inte själv vill ha en lite terrier så anser jag att mångfalden berikar.
 

Vad är din uppgift klubben?

Jag är instruktör (klar nästa vår) och problemhundsinstruktör tillsammans med Jeanette. Jag sitter också i CTK (Centrala Tävlings Kommittén), där jag är sekreterare, och har sedan ett år tillbaka även funktionerat som lydnadsdomare.
 

Vilken är din största tavla när det gäller hunden/hundarna?

Den andra kursen jag var instruktörsaspirant på var en grundkurs tillsammans med Ingela. Jag skulle vid en av tillfällena göra så kallade ”korridorsinkallningar” med ekipagen. Två av hannarna gillade inte varandra och vi gjorde det mesta för att hålla isär de två. Vid denna inkallningsövning skickade jag alla hundarna från det ena hållet till det andra, men när den ena av dessa hanar kommer skickar jag dem åt det andra hållet. Idag vet jag fortfarande inte varför. Hunden i fråga klarar korridoren galant och springer rätt fram till husse (som är där för första gången då matte var borta) men stannar inte utan fortsätter fram till staketet där hatobjektet står tillsammans med matte. Ja, utan att gå in på för många detaljer så slutade det kurstillfället med att husse satt på akuten med ett antal sjysta bitmärken i benet, matte till den andra hunden var i upplösningstillstånd och jag fick stå och försöka förklara för de övriga deltagarna hur det kunde bli som det blev. Ledsen Johan, jag kommer inte att göra samma miss igen.
 

Slutord

I en väl fungerande organisation skall diskussioner föras med högt i tak, valen göras efter majoritetens vilja och besluten accepteras av alla.

Jocke B, med Xari och Diezel